torsdag 16 maj 2013

Så många människor jag mött, eller kanske inte mött på riktigt utan mer snuddat vid. Vi dansade runt varann, vågade inte mötas, visste nog inte hur man gjorde då. Vem är jag? Vem är du? Kan vi bli vänner? Vågar jag riskera att möta dig, vågar jag att riskera att bli lämnad då vi aldrig hade förmåga att mötas, inte då i alla fall. Men nu långt senare känner jag mig redo, redo för alla dessa möten som jag bara snuddade vid. Det finns en känsla inom mig att vi kan mötas och vi kommer att gilla det vi möts av. Jag trodde ingen förstod mig, såg mig, ville se mig... inte var väl jag intressant nog. En känsla att hela tiden söka lyckan och mig själv upptog all min tid så jag hade inte möjlighet att se att vi faktiskt skulle kunna mötas och förstå varann. I dag ca 15 år senare förstår jag att vi var många som hade samma känsla, som inte vågade mötas. Som hade en känsla att inte passa in, som sökte lyckan och sig själv, som fanns där bakom alla masker. Tänk att i dag, har jag mött så många, jag har fått uppleva fantastiska möten, själsliga möten. För det är dessa möten jag pratar om, när vi verklige möts och en känsla av samförstånd och acceptans uppstår mellan oss. Våga bli mött och våga mötas. Vi har så mycket att vinna på det. Jag vill aldrig bli 16, 17 år igen men jag är tacksam över alla insikter jag fick då, dock genom smärta och sorg men viktiga i dag då de hjlper mig att veta hur ett möte skall vara för att vara på riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar