Nedräkning...

Nu är det bara 2 dagar kvar i Mae Phim. I dag har jag tentapluggat hela f.m., ätit lite rester till lunch. Nu ska jag åka i väg till Kleang, till tandläkaren. Jag hoppas att jag inte har alltför många hål ;-) På e.m. är det lite avsked och allmänt fix. I kväll är det pizzabuffe på Sport baren, vi har varit där varje tisdag de senaste 4 veckorna och i dag blir vår sista för den här gången. Det har varit supertrevligt, barnen har lekt, ätit, tittat på TV, ätit lite till och vi vuxna har fått suttit och äta och prata i lugn och ro. I morgon är det 3 timmars tenta som gäller på f.m. Sen har jag bara en essä uppgift på 2 A4 sidor att skiva och sen är jag klar med ännu en psykologikurs. Jag ska fortsätta att plugga i sommar, jag ska ta igen en kurs jag hoppade i höstas/vintras. Men än så länge tycker jag att det är kul och då fortsätter jag! I morgon e.m. är det packning som gäller för hela slanten, vi har en del så att säga. Men sen bär det a till Bangkok på torsdag morgon, det ska bli skönt att vara där i två dagar/nätter så man hinner få lite distans till Mae Phim och även lite semester innan i landar i Sverige på lördag kväll/natt. Vi har ett full späckat schema som väntar, på söndag ska vi åka till Örebro för att gå en kurs i NLP genom Skandinaviska ledarhögskolan och Elene Unestål. Det ska bli superspännande och lite pirrigt... Nu ska jag hoppa in i duschen. Jag vill passa på att tacka alla som stöttat oss, funnits för oss, hjälp oss både här i Thailand och i Sverige! Stort tack, ni betyder massor för oss <3

Sitter och dricker kaffe, tittar på facebook m.m. Rihanna poppar i högtalarna, barnen tittar på filmen med "Pettsson och findus" i vårt sovrum. I dag är det fredag, de små barnen är lediga vilket är så mysigt. Det känns så lyxigt att få vara hemma bara vi, hemma och mysa, titta på film, leka. I dag är även alla grannbarnen lediga. De går på en Thailändsk skola och i dag är det en Buddha dag så deras skola är stängd... så snart är nog huset fullt med lekande barn! Det är lite molnigt ute, det har regnat och åskat hela natten, i natt igen. Jag hoppas på sol lite senare, jag måste få sola lite, är alldeles för blek för att ha bott i Thailand i 5 månader. Ikväll ska jag ut och äta middag med mina bästa grannar/vänner. Vet inte om vi ska fira eller sörja ;-) Det ska i alla fall bli väldigt trevligt. Alla 6 barn + Amanda ska vara hos vår granne och vän Stefan som har ordnat disco, Håkan ska vara ordningsvakt, men jag undra verkligen vad Fredrik och Axel ska göra... Fast de kanske kvalar in som barn ;-) Det kommer att bli tomt utan våra grannar på Bali, det är så underbart här. Barnen springer fritt emellan varandra, leker ute hela dagarna när de inte är i skolan förstås, cyklar, spelar fotboll eller som i går spionerar på varandra, så våra barn har det toppen här i Thailand, på Bali (vårt husområde heter så). Jag ska inte klaga själv, älskar att jag kan "fastna" en stund hos en granne och prata om allt mellan himmel och jord, kanske dricka ett glas vin, en öl eller en kopp te. Det är ju så här jag vill bo, att barnen kan springa fritt mellan kompisar, umgås med trevliga grannar, ta ett dopp i poolen. Ja jag kommer att sakna Thailand och "vårt Bali". Men var så säker vi kommer tillbaka! Nu kom de två första grannbarnen <3 Ha en bra fredag, för det ska jag! Mojito baby!

Sista veckan i Mae Phim

Om en vecka åker vi till Bangkok. Det känns jättekul att komma hem till Sverige, det är många som är saknade som vi längtar efter att få träffa. Det ska även bli underbart att komma hem till sommar Sverige, trots regn och kyla. Jag är glad att jag slipper snö och minusgrader sen hoppas jag självklart på en toppen sommar. Det kommer att bli sorgligt att åka i från vänner och Mae Phim, det har verkligen blivit som vårt andra/tredje hem :-) Vet snart inte vart som är hemma då vi flyttar mellan Thailand, Ludvika och Solna. Men vi trivs med vårt annorlunda liv. Undrar bara hur länge vi kan fortsätta??? I dag har jag rensat bland barnens leksaker och kläder, en slängpåse med leksaker och en ge bort påse kläder blev resultatet. Nu måste jag ta tag i slutspurten på min kurs så att jag är redo att skriva tenta nästa vecka, vore så otroligt skönt att bli klar med kursen innan vi åker hem. När vi kommer hem ska både jag och Håkan att gå en kurs i NLP genom Skandinaviska ledarhögskolan, det är Elene Unestål som håller i kursen. Det ska bli otroligt spännande och lärorikt. Vill passa på att tacka världens bästa föräldrar som har lovat att hjälpa oss med barnen, vi älskar er! Önskar alla en underbar dag!

Jag gråter när jag ser vad som händer i Sthlm`s förorter. Men utanförskap, segregation, frustration,” vi och dom ” tänkande, detta skapar krig, för det är ett krig att få synas, finnas till, accepteras, höras, visa att vi finns och ni kan inte behandla oss som skit för då ger vi tillbaka. Krig är ALDRIG ok, men det sker hela tiden i hela Världen för orättvisor upprör. Vi måste försöka förstå dessa unga människor, deras framtidssyn och deras känsla inombords för att förstå varför de gör så här. Snälla döm inte andra människor innan du har varit i deras skor. Jag försvarar inte deras handlingar men deras rätt till rättvisa och mänskligt värde. Jag tycker och känner så här, snälla låt mig göra det. Jag vill inte föra en arg diskussion med någon, men gärna en dialog. Jag vill att det ska finnas mer kärlek och acceptans i vårt samhälle. Vi har mycket att lära av de mer Kollektivistiska kulturerna, där man bryr sig mer om varandra än i de mer Individualistiska samhällena. Vill tillägga att jag verkligen har lärt mig ännu mer om detta i min Social psykologikurs och känner en ännu större respekt för andra människor. Läs gärna mitt tidigare inlägg som handlar lite mer om hur situationen påverkar människorna.

Psykologistudier

Sitter och pluggar, jag läser en kurs i Social psykolgi. Dagens föreläsning handlar om "grupper", hur vi påverkas av grupper, dess normer m.m. Här kommer ett urdrag ur mig föreläsning som berörde mig: Det är 40 år sedan fängelseexperimentet. Jag lyssnade på Zimbardo som tillsammans med sin fru Dr. Maslach berättade om vad som hänt sedan experimentet genomfördes för 40 år sedan förra året (2012). Zimbardo har gjort en jämförelse mellan resultaten från hans experiment och hur det ser ut i verkliga fängelser. Han visade bilder från ett ”Super-prison” i södra Kalifornien som är väldigt inhumant och leder till att fångar är värre mentalsjuka efter fängelsestraffet än före. Man har enligt Phil sedan 1974 helt slutat att försöka rehabilitera fångar, målet är bara att straffa. Sedan släpps de ut igen, värre än innan alltså. Några exempel på inhumana metoder är att låta fångar vara i en mörk isoleringscell 23.5 av dygnets 24 timmar och sen har de 30 minuters ”paus” då de ska träna, duscha etc. Eller att de använder dödliga elstängsel av samma typ som uppfanns av nazisterna i Tyskland och ”super-dödliga” gevär (varför räcker det inte med bara ”dödlig” undrar jag – hur kan man ”super-dö”…?) .En väldigt skrämmande miljö med andra ord. Antalet fångar har också ökat enormt från 200 000 1970 till 1 400 000 idag. •I boken nämns också likheter med vad som hände i Abu Ghraib där amerikanska fångvaktar förödmjukade irakiska fångar. I stället för att peka ut fångvaktarna måste man enligt Zimbardo se över det system som skapar den situation som gör att fångvaktarna beter sig som de gör. Man måste ändra på de sociala normerna… Det jag vill säga med detta är: tänk efter innan du dömer andra människor. Vi påverkas mer än vi tror och förstår av vår omgivning och har då inte omgivningen varit kärleksfull,förlåtande och accepterande är det inte så lätt att bete sig så tillbaka. MEN jag tror inte att det är försent, det är aldrig försent att få möta kärleksfulla människor som lär oss att älska och att bli älskade.

Sista veckorna har varit segveckor.. tröttheten har bitit sig fast i mig som en seg dimma. Lusten att göra något är borta, vill bara ligga inne i sängen och läsa, titta på facebook, skriva... fast umgås med vänner vill jag oxå och lyckan är total när min underbara familj kommer hem från skolan. Är jag skoltrött??? Eller behöver jag bara komma hemifrån och jobba? Det är en konstig känsla, för jag mår bra, är glad och så men orken fattas mig. Är det bara i mitt huvud eller sitter tröttheten på insidan, i kroppen? Jag längtar faktiskt hem till Sverige, till lite kyla, till vår underbara natur, att få gå ut och gå långa skogspromenader utan att svettas halv ihjäl. Jag längtar även till mjölkfria produkter som smakar gott samt utbud av nyttig mat i affärer. Fast egentligen har jag den bästa maten tillgänglig här i Thailand, frukt och grönsaker i massor. Men jag har ingen motivation och ork att äta bara det här. Jag äter överlag mycket nyttigare här, men bristen på mjölkfritt gör att jag äter mjölk produkter vilket gör att mina eksem blir värre. Hur kan man göra så mot sig själv, äta saker kroppen skriker ut- ät inte??? För min kropp gillar varken gluten eller mjölk och nu på sista tiden har jag verkligen ökat min förståelse varför. Vi är inte skapta för att äta superprocessad mat som i längden gör oss sjuka. Se inlägg på blogg.passagen.se/sannaehdin/entry/de_vita_giftet‎ Nä nu ska jag gå och dricka ur en kokosnöt :-)

Så många människor jag mött, eller kanske inte mött på riktigt utan mer snuddat vid. Vi dansade runt varann, vågade inte mötas, visste nog inte hur man gjorde då. Vem är jag? Vem är du? Kan vi bli vänner? Vågar jag riskera att möta dig, vågar jag att riskera att bli lämnad då vi aldrig hade förmåga att mötas, inte då i alla fall. Men nu långt senare känner jag mig redo, redo för alla dessa möten som jag bara snuddade vid. Det finns en känsla inom mig att vi kan mötas och vi kommer att gilla det vi möts av. Jag trodde ingen förstod mig, såg mig, ville se mig... inte var väl jag intressant nog. En känsla att hela tiden söka lyckan och mig själv upptog all min tid så jag hade inte möjlighet att se att vi faktiskt skulle kunna mötas och förstå varann. I dag ca 15 år senare förstår jag att vi var många som hade samma känsla, som inte vågade mötas. Som hade en känsla att inte passa in, som sökte lyckan och sig själv, som fanns där bakom alla masker. Tänk att i dag, har jag mött så många, jag har fått uppleva fantastiska möten, själsliga möten. För det är dessa möten jag pratar om, när vi verklige möts och en känsla av samförstånd och acceptans uppstår mellan oss. Våga bli mött och våga mötas. Vi har så mycket att vinna på det. Jag vill aldrig bli 16, 17 år igen men jag är tacksam över alla insikter jag fick då, dock genom smärta och sorg men viktiga i dag då de hjlper mig att veta hur ett möte skall vara för att vara på riktigt.

Experiment!

Efter att ha varit dåligt i några dagar har jag insett att det är bra att experimentera lite. Jag hade inge vätskeersättning hemma andra dan så då började jag tänka på alternativa vägar att få i mig socker, salt och vätska... Resultatet blev en egenblandad drink; Pressad limesaft, salt och vatten, när jag hade druckit upp det hällde jag i coca cola. Det var fortfarande salt kvar i glaset, jag rörde om och drack och voila= vätskeersättning,vätska, salt och socker+ lite lime. Det gick även jättebra att bland med soda vatten. Efter ca 30 min mådde jag mycket bättre! Så ja, det var nog lite vätskebrist jag hade drabbats av. Jag känner av det i kroppen i dag med, fortfarande torr i munn, törstig, lite lätt illamående och flimmer för ögonen samt att huvudvärken kommer krypande, migrän?. Jag har fortsatt att inta mina två special drinkar i dag samt ätit några rostmackor samt en liten påse chips. Rena hälsomaten, not! Då kom jag på att coca cola urholkar kroppen på magnesium och att migrän är ett tecken på magnesium brist och jag som har druckit 4 st burkar på 2 dagar... Så nu är magnesium tabletten intagen, känner redan att huvudvärken börjar lätta! Det är inte kul att vara sjuk, men man hinner reflekter över livet, inser vad mycket man har att vara tacksam över. Så det är viktigt att låta oss vara sjuka när vi är sjuk, kroppen behöver vila och ibland tror jag att den tvingar oss till vila genom sjukdom... Så lyssna till din kropp, den talar.

"Underkastelsen"

I dag ligger jag i sängen och vilar med en dålig mage :-( Så jag passade på att kolla på dokumentern "Underkastelsen" som jag har velat se i flera år. Men i dag hade jag som sagt tid och möjlighet. Det är en otroligt intressant och bra domkumentär, men skrämmande. Jag har tänkt att jag är ganska insatt angående hälsa och miljö men jag kunde aldrig drömma om att det var så här illa. Att alla dessa kemikalier som har kommit de senaste 50 åren skadar våra kroppas så enormt. Att övervikt, diabetes, ADHD, beteendestörningar, hormonrubbningar m.m. har så tydliga kopplingar till kemikalier är fruktansvärt. Vi är levande experiment och den cocktail som dessa kemikaler bildar är en tickande bomb. Men jag är hoppfull då jag är övertygad om att vi kan hjälpa våra kroppar att avgiftas, renas och läkas. Med rätt kost, kosttillskott, alternativa behandlingar kan vi hjälpa våra kroppar att stärkas. Vi har alla en självläkande kraft, t.e.x. så läker ett skärsår av sig själv utan medicin. Men det gäller att stärka våra självläkande krafter, ge kroppen rätt bränsle och se att den är en helhet som måste mötas med respekt. En helhet bestående av en kropp, själ och ande. Att vi påverkas av det psykiska, fysiska och sociala och att alla delarna måste tas om hand. Vi måste sluta att bara behandla symtomen, minska ner användandet av läkemedel, äta mer ekologisk mat och minska ner på onyttig raffinerad mat såsom socker, vittmjöl och mjölkprodukter som är så behandlade i fabriker att ingen näring finns kvar. Gör vi detta så tror jag att vi kan upprätta hälsa och bibehålla hälsa samt att vi kan klarar av sjukdom bättre om vi möter den. Se gärna "Underkastelsen" då medvetenhet och kunskap är ett viktigt steget mot förändring. Här kommer tips på två sidor: www.slh.nu och blogg.passagen.se/sannaehdin/‎ Önskar alla en bra dag! //Kram

Det finns så många vägar och val här i livet. Vilka/vilken ska vi välja? Vart är jag på väg? Vad vill jag? Jag tror att det är otroligt viktigt att vi vågar fråga oss själva dessa frågar så ofta vi kan. Att vi tänker på konsekvenserna av våra val, att alla val har en mening och leder oss i en viss riktning. Vi kan välja våra tankar, känslor och våra ord. Jag tänker ofta på att jag inte "borde" bli så arg. Sen kommer jag på att det är ju jag som bestämmer, väljer vilken känsla, reaktion jag vill ha. Det ger mig hopp, hopp att jag kan bli mindre arg när jag tycker att det är onödigt och arg när jag väljer att jag vill det. Det är inte lätt, jag vet, du vet säkert. Men genom att försöka varje dag att bli den bästa av oss själva har vi tagit ett stort steg. Medevetenhet är det största steget mot förändring! Så nu väljer jag att le, även fast jag inte är så speciellt glad just nu, för jag vet att min hjärna kommer att tro på mitt konstgjorda leeende och så kommer min hjärna att skicka ut "gladhormon" till mig och vips så är jag en lite gladare Frida. Testa själv att le medvetet, du kommer inte att bli besviken, din hjärna kan du inte lura ;-) Puss och kram

I´m back!

Efter mer än ett års uppehåll så bestämde jag mig för att återuppta min blogg i dag. Detta var dock inte det lättaste då jag hade glömt bort mitt lösenord... men efter mycket strul och tankeverksamhet lyckades jag luska fram det från min lilla hjärna :-) Jag befinner mig i Thailand med min familj. Vi har varit här i över 4 månader denna gång. Vi bor i Leam Mae Phim på husområdet Bali i samma gamla hus 41. Vi har haft en bra tid, som vanligt tycker vi att tiden går alldeles för fort och vi hinner inte ens hälften av det vi tänkt. Jag pluggar på distans, Psykologi I. Just nu läser jag en kurs i Social psykologi, vilket är väldigt intressant. Jag har pluggat på distans i snart 1,5 år (3 terminer) och planerar att fortsätta till hösten. Så länge att det känns kul och intressant så fortsätter jag! Våra barn börjar bli stora, Amanda blir 12 år i augusti, Alvin fyllde 5 år i april och Emilina blir 3 år i september. Jag tycker att det känns skönt, livet blir lite lättare ju äldre de små blir... att de sedan borde stanna i växt snart är en annan sak ;-) Om 3 veckor åker vi till Bangkok för att sedan åka hem till Sverige den 1 juni, känns smått overkligt. Väl i Sverige skall jag gå en kurs i NLP den 2 juni, så ingen rast eller ro här inte. Det skall bli jätte spännande. Jag håller på att avsluta min ICC coach utbildning så jag skall se till att bli klar innan vi åker hem. Det är konstigt när man är bort så pass länge som vi är, det är sista veckorna jag vaknar till liv och inser att allt jag måste göra måste göras nu på 3 veckor... Varför blir det så? Allt i sista stund. Ändå hinns allt inte med. Så det måste bli minst ett till besök i Thailand... hur länge är en annan fråga!? Vad framtiden har att erbjuda vet bara den. Vi står med öppna armar och välkomnar den! Jag har insett att jag gillar osäkerheten, ovissheten och spänningen i att inte veta alls hur framtiden blir, det vet väl ingen, men jag har slutat att planera den i detalj. Jag sätter i stället upp mål jag vill uppnå, drömmar jag vill uppfylla och visioner jag vill förverkliga. Inga bilder i dag- fel dator- men de kommer snart hoppas jag ;-) Önskar alla er toppen bra dag och tack för att läser <3 Kram <3