Nedräkning...

Nu är det bara 2 dagar kvar i Mae Phim. I dag har jag tentapluggat hela f.m., ätit lite rester till lunch. Nu ska jag åka i väg till Kleang, till tandläkaren. Jag hoppas att jag inte har alltför många hål ;-) På e.m. är det lite avsked och allmänt fix. I kväll är det pizzabuffe på Sport baren, vi har varit där varje tisdag de senaste 4 veckorna och i dag blir vår sista för den här gången. Det har varit supertrevligt, barnen har lekt, ätit, tittat på TV, ätit lite till och vi vuxna har fått suttit och äta och prata i lugn och ro. I morgon är det 3 timmars tenta som gäller på f.m. Sen har jag bara en essä uppgift på 2 A4 sidor att skiva och sen är jag klar med ännu en psykologikurs. Jag ska fortsätta att plugga i sommar, jag ska ta igen en kurs jag hoppade i höstas/vintras. Men än så länge tycker jag att det är kul och då fortsätter jag! I morgon e.m. är det packning som gäller för hela slanten, vi har en del så att säga. Men sen bär det a till Bangkok på torsdag morgon, det ska bli skönt att vara där i två dagar/nätter så man hinner få lite distans till Mae Phim och även lite semester innan i landar i Sverige på lördag kväll/natt. Vi har ett full späckat schema som väntar, på söndag ska vi åka till Örebro för att gå en kurs i NLP genom Skandinaviska ledarhögskolan och Elene Unestål. Det ska bli superspännande och lite pirrigt... Nu ska jag hoppa in i duschen. Jag vill passa på att tacka alla som stöttat oss, funnits för oss, hjälp oss både här i Thailand och i Sverige! Stort tack, ni betyder massor för oss <3

Sitter och dricker kaffe, tittar på facebook m.m. Rihanna poppar i högtalarna, barnen tittar på filmen med "Pettsson och findus" i vårt sovrum. I dag är det fredag, de små barnen är lediga vilket är så mysigt. Det känns så lyxigt att få vara hemma bara vi, hemma och mysa, titta på film, leka. I dag är även alla grannbarnen lediga. De går på en Thailändsk skola och i dag är det en Buddha dag så deras skola är stängd... så snart är nog huset fullt med lekande barn! Det är lite molnigt ute, det har regnat och åskat hela natten, i natt igen. Jag hoppas på sol lite senare, jag måste få sola lite, är alldeles för blek för att ha bott i Thailand i 5 månader. Ikväll ska jag ut och äta middag med mina bästa grannar/vänner. Vet inte om vi ska fira eller sörja ;-) Det ska i alla fall bli väldigt trevligt. Alla 6 barn + Amanda ska vara hos vår granne och vän Stefan som har ordnat disco, Håkan ska vara ordningsvakt, men jag undra verkligen vad Fredrik och Axel ska göra... Fast de kanske kvalar in som barn ;-) Det kommer att bli tomt utan våra grannar på Bali, det är så underbart här. Barnen springer fritt emellan varandra, leker ute hela dagarna när de inte är i skolan förstås, cyklar, spelar fotboll eller som i går spionerar på varandra, så våra barn har det toppen här i Thailand, på Bali (vårt husområde heter så). Jag ska inte klaga själv, älskar att jag kan "fastna" en stund hos en granne och prata om allt mellan himmel och jord, kanske dricka ett glas vin, en öl eller en kopp te. Det är ju så här jag vill bo, att barnen kan springa fritt mellan kompisar, umgås med trevliga grannar, ta ett dopp i poolen. Ja jag kommer att sakna Thailand och "vårt Bali". Men var så säker vi kommer tillbaka! Nu kom de två första grannbarnen <3 Ha en bra fredag, för det ska jag! Mojito baby!

Sista veckan i Mae Phim

Om en vecka åker vi till Bangkok. Det känns jättekul att komma hem till Sverige, det är många som är saknade som vi längtar efter att få träffa. Det ska även bli underbart att komma hem till sommar Sverige, trots regn och kyla. Jag är glad att jag slipper snö och minusgrader sen hoppas jag självklart på en toppen sommar. Det kommer att bli sorgligt att åka i från vänner och Mae Phim, det har verkligen blivit som vårt andra/tredje hem :-) Vet snart inte vart som är hemma då vi flyttar mellan Thailand, Ludvika och Solna. Men vi trivs med vårt annorlunda liv. Undrar bara hur länge vi kan fortsätta??? I dag har jag rensat bland barnens leksaker och kläder, en slängpåse med leksaker och en ge bort påse kläder blev resultatet. Nu måste jag ta tag i slutspurten på min kurs så att jag är redo att skriva tenta nästa vecka, vore så otroligt skönt att bli klar med kursen innan vi åker hem. När vi kommer hem ska både jag och Håkan att gå en kurs i NLP genom Skandinaviska ledarhögskolan, det är Elene Unestål som håller i kursen. Det ska bli otroligt spännande och lärorikt. Vill passa på att tacka världens bästa föräldrar som har lovat att hjälpa oss med barnen, vi älskar er! Önskar alla en underbar dag!

Jag gråter när jag ser vad som händer i Sthlm`s förorter. Men utanförskap, segregation, frustration,” vi och dom ” tänkande, detta skapar krig, för det är ett krig att få synas, finnas till, accepteras, höras, visa att vi finns och ni kan inte behandla oss som skit för då ger vi tillbaka. Krig är ALDRIG ok, men det sker hela tiden i hela Världen för orättvisor upprör. Vi måste försöka förstå dessa unga människor, deras framtidssyn och deras känsla inombords för att förstå varför de gör så här. Snälla döm inte andra människor innan du har varit i deras skor. Jag försvarar inte deras handlingar men deras rätt till rättvisa och mänskligt värde. Jag tycker och känner så här, snälla låt mig göra det. Jag vill inte föra en arg diskussion med någon, men gärna en dialog. Jag vill att det ska finnas mer kärlek och acceptans i vårt samhälle. Vi har mycket att lära av de mer Kollektivistiska kulturerna, där man bryr sig mer om varandra än i de mer Individualistiska samhällena. Vill tillägga att jag verkligen har lärt mig ännu mer om detta i min Social psykologikurs och känner en ännu större respekt för andra människor. Läs gärna mitt tidigare inlägg som handlar lite mer om hur situationen påverkar människorna.

Psykologistudier

Sitter och pluggar, jag läser en kurs i Social psykolgi. Dagens föreläsning handlar om "grupper", hur vi påverkas av grupper, dess normer m.m. Här kommer ett urdrag ur mig föreläsning som berörde mig: Det är 40 år sedan fängelseexperimentet. Jag lyssnade på Zimbardo som tillsammans med sin fru Dr. Maslach berättade om vad som hänt sedan experimentet genomfördes för 40 år sedan förra året (2012). Zimbardo har gjort en jämförelse mellan resultaten från hans experiment och hur det ser ut i verkliga fängelser. Han visade bilder från ett ”Super-prison” i södra Kalifornien som är väldigt inhumant och leder till att fångar är värre mentalsjuka efter fängelsestraffet än före. Man har enligt Phil sedan 1974 helt slutat att försöka rehabilitera fångar, målet är bara att straffa. Sedan släpps de ut igen, värre än innan alltså. Några exempel på inhumana metoder är att låta fångar vara i en mörk isoleringscell 23.5 av dygnets 24 timmar och sen har de 30 minuters ”paus” då de ska träna, duscha etc. Eller att de använder dödliga elstängsel av samma typ som uppfanns av nazisterna i Tyskland och ”super-dödliga” gevär (varför räcker det inte med bara ”dödlig” undrar jag – hur kan man ”super-dö”…?) .En väldigt skrämmande miljö med andra ord. Antalet fångar har också ökat enormt från 200 000 1970 till 1 400 000 idag. •I boken nämns också likheter med vad som hände i Abu Ghraib där amerikanska fångvaktar förödmjukade irakiska fångar. I stället för att peka ut fångvaktarna måste man enligt Zimbardo se över det system som skapar den situation som gör att fångvaktarna beter sig som de gör. Man måste ändra på de sociala normerna… Det jag vill säga med detta är: tänk efter innan du dömer andra människor. Vi påverkas mer än vi tror och förstår av vår omgivning och har då inte omgivningen varit kärleksfull,förlåtande och accepterande är det inte så lätt att bete sig så tillbaka. MEN jag tror inte att det är försent, det är aldrig försent att få möta kärleksfulla människor som lär oss att älska och att bli älskade.

Sista veckorna har varit segveckor.. tröttheten har bitit sig fast i mig som en seg dimma. Lusten att göra något är borta, vill bara ligga inne i sängen och läsa, titta på facebook, skriva... fast umgås med vänner vill jag oxå och lyckan är total när min underbara familj kommer hem från skolan. Är jag skoltrött??? Eller behöver jag bara komma hemifrån och jobba? Det är en konstig känsla, för jag mår bra, är glad och så men orken fattas mig. Är det bara i mitt huvud eller sitter tröttheten på insidan, i kroppen? Jag längtar faktiskt hem till Sverige, till lite kyla, till vår underbara natur, att få gå ut och gå långa skogspromenader utan att svettas halv ihjäl. Jag längtar även till mjölkfria produkter som smakar gott samt utbud av nyttig mat i affärer. Fast egentligen har jag den bästa maten tillgänglig här i Thailand, frukt och grönsaker i massor. Men jag har ingen motivation och ork att äta bara det här. Jag äter överlag mycket nyttigare här, men bristen på mjölkfritt gör att jag äter mjölk produkter vilket gör att mina eksem blir värre. Hur kan man göra så mot sig själv, äta saker kroppen skriker ut- ät inte??? För min kropp gillar varken gluten eller mjölk och nu på sista tiden har jag verkligen ökat min förståelse varför. Vi är inte skapta för att äta superprocessad mat som i längden gör oss sjuka. Se inlägg på blogg.passagen.se/sannaehdin/entry/de_vita_giftet‎ Nä nu ska jag gå och dricka ur en kokosnöt :-)